Seminarier med Morip - Sommaren 2010

Även denna sommaren kommer vi i Morip att finnas med på Pingst konferenser. Vi har sammanlagt 3 stycken seminarier på Nyhemsveckan och Lapplandsveckan. Välkomna att vara med, och som vanligt har vi tid för samtal och diskussion i våra seminarier.


Nyhem ( http://www.nyhemsveckan.se/ )

  • 20 Juni - Söndag 12:00 . "Rättvisa nu!"
- Elin Hyving (Morip ledningsgrupp, Ungdomsledare Pingstkyrkan Södertälje)
Plats: Nyhemshallen

  • 22 Juni - Tisdag 16:30 . "Himmel och jord må brinna - Behöver vi bry oss om skapelsen?"
- Victor Egerbo (Morip ledningsgrupp, Ungdomspastor Pingstkyrkan Vetlanda)
EvaLena Alriksson ( Ambassadör Rättvisemärkt, Informatör Rena kläder, Pingstkyrkan Jönköping m.m.)
Elin Hyving (Morip ledningsgrupp, Ungdomsledare Pingstkyrkan Södertälje)
Andreas Henriksson ( PMU )
Plats: Lilla Stråkenhallen


Lapplandsveckan ( http://www.lapplandsveckan.se/ )

  • 9 Juli - Fredag 14:30 . "Himmel och jord må brinna - Behöver vi bry oss om skapelsen?"
- Elin Hyving (Morip ledningsgrupp, Ungdomsledare Pingstkyrkan Södertälje)


Studie för strategiska riktlinjer i fråga om miljö och klimatförändringar.

Vi i Morip är glada för den "Studie för strategiska riktlinjer i fråga om miljö och klimatförändringar" som PMU tagit fram. Studien är gjord av Stockholm International Water Institute (SIWI) för PMU InterLifes räkning. Studiens text står Andreas Henriksson och Anders Jägerskog (kapitel 1) samt George de Gooijer (kapitel 2-6) för. Studien börjar med en teologisk motivation. Här har blandannat vi i Morip varit med och bidragit.
Så snart vi kan så kommer en länk till hela studien/arbetet att finnas här på bloggen, men här kommer den del som vi i Morip varit med och bidragit till. Ifrån Morip ledningsgrupp är det Jacob och Elin Hyving som har varit med i referensgruppen för studien och Victor Egerbo har bidragit med texter och kommentarer till den teologiska motivationen.

Följande text är alltså kopierad ur PMU InterLife -Studie för strategiska riktlinjer i fråga om miljö och klimatförändringar.



1. VARFÖR bör vi arbeta med ”miljö” och ”klimatförändringar”?

I detta kapitel begrundar vi frågan ”varför” från två infallsvinklar: vilka är de

teologiska motiven för att mobilisera människor och resurser för denna fråga, och

vilka motiv ger PMU InterLifes nuvarande riktlinjer för utveckling och hållbarhet?

 

1.1 Teologiska motiv för handling

Det finns ett gemensamt ansvar att värna om skapelsen som går utöver både

gränser, nationer, kulturer och religioner. Detta ansvar gäller hela mänskligheten.

Men för en kristen organisation är det viktigt att reflektera över detta ämne från

ett teologiskt perspektiv. Ett sådant reflekterande presenteras nedan. Det är viktigt

att motivera PMU InterLifes val ur ett teologiskt perspektiv när vi förbereder och

försvarar de val vi gör. Detta är också viktigt sett ur svenska pingstförsamlingars

och PMU InterLifes lokala samarbetspartners synvinklar.

 

PMU InterLifes värdegrund

Till PMU InterLifes värdegrund hör bland annat beskrivningen av hur synden kom

in i världen och förstörde Guds ursprungliga tanke om den fullkomliga gemenskap

som en gång fanns mellan människan och Gud (1 Mos 3). Detta fick också

konsekvenser för människors relationer till varandra (konflikter, förtryck o.s.v.)

och människans relation till Guds skapelse (ekologisk obalans, miljöförstöring). I

grund och botten skapade synden ett bristande förvaltarskap.

 

"Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja

utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att

också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen

och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas."

Rom 8:20-21

 

Men kärnan i kristen tro är att "... Gud älskade världen så högt att

han blev människa genom Jesus Kristus för att möjliggöra

försoning, befrielse och återupprättelse, och att Jesu liv efter

döden ger hopp för mänsklighetens framtid, både nu och i evighet.

Målet med den återupprättade relationen mellan Gud och

människa var frälsning för hela skapelsen inklusive naturen. För

mänskligheten betyder detta en ny möjlighet att leva i frihet och

lära sig vad sann mänsklighet är, så som Jesus Kristus själv levde

och lärde."

PMU InterLifes Projektmanual

 

PMU InterLifes värdegrund – som beskrivs i rutan ovan – är naturligtvis en

återspegling av lärda teologers tänkande ur olika perspektiv om relationen mellan

Gud, människan och jorden, och naturligtvis även om människans identitet.

 

Relationen mellan Gud, människan och jorden

För att besvara frågan om mänsklighetens ansvar gentemot skapelsen är det

viktigt att fundera på förhållandet mellan Gud, människan och skapelsen. Enligt

teologen John Stott finns det tre grundläggande synvinklar utifrån vilka vi kan se

relationen mellan Gud, människan och jorden:

 

1. Människans herravälde

Gud har gett mänskligheten herraväldet över jorden. I 1 Mos 1 (vers 26) står det:

”Gud sade: ’Vi skall göra människor som är vår avbild … De skall härska … över

all[t] … som finns på jorden’”. Människan är ställd i en mellanställning mellan Gud

och naturen, och i denna ställning förenar hon beroendet av Gud med makten över

skapelsen. I den utveckling (byggandet av samhällen, utveckling av forskning och

teknik o.s.v.) som människan har åstadkommit har hon utövat den makt hon fått

av Skaparen.

 

2. Ett herravälde i samverkan

Det herravälde Gud har gett människan är ett herravälde i samverkan.

Andemeningen i detta är att människan inte skapar de processer som uppstår i

naturen utan att hon samverkar med dem. Människan kan utveckla naturen

genom att plöja, bevattna och växelbruka jorden o.s.v., men all utveckling av och

tillsammans med naturen är helt enkelt en samverkan med de processer i naturen

som redan har grundlagts av Gud.

Lika klart som att Gud har ämnat oss att utveckla naturens resurser är att detta ska

göras i samverkan med Gud.

 

3. Ett herravälde under ansvar

Människans herravälde är något som delegerats till oss och det är därmed ett

ansvarsfullt herravälde. Det betyder att naturen inte är något som ytterst tillhör

oss som en rättighet utan som en gåva från Gud. Han har delegerat ansvaret till

oss. Stott beskriver människan som ”förvaltare” av Guds egendom. Det är också

tydligt att resultatet av vårt nyttjande av jorden är något som ska delas med alla

och envar. Människan ska inte frambringa saker endast för sig själv, utan också för

andra. Dessutom står det också klart att denna omsorg inbegriper kommande

generationer.

 

Människans identitet

När det gäller människans identitet och människans ansvar i skapelsen så måste

vi ha två viktiga aspekter i åtanke parallellt: människan är en del av skapelsen

samt människan är skapad till Guds avbild.

 

Aspekten att människan är en del av skapelsen ska alltid ses i ljuset av det faktum

att Gud har skapat människan som en avbild av sig själv. Att människan är en del

av skapelsen understryks genom det faktum att hon skapades av samma material som djuren skapades av (1 Mos 2:7). Efter syndafloden räddade Gud både

människor och djur, och Gud slöt ett förbund med människan, men också med

djuren (1 Mos 6:5 – 9:19). Det är värt att lägga märke till att även om människan

betraktas som skapelsens krona så var hon inte ensam om att skapas på den sjätte

skapelsedagen (1 Mos 1:24–31). Dessa två perspektiv betyder att människan både

har speciella privilegier och ett speciellt ansvar. Det händer att det ena

perspektivet fokuseras mer än det andra, vilket leder till slutsatser utan tillräckligt

stöd i Bibeln. När båda dessa aspekter av människans identitet tas i beaktande bör

det leda till ett ansvarsfullt och samverkande herravälde över skapelsen.

 

Mot bakgrund av denna syn på relationen mellan Gud, människan och jorden samt

synen på människans identitet är det lämpligt att diskutera kristna

organisationers gensvar på miljöförstöring och klimatförändringar utifrån fyra

olika principer:

  • förvaltarskap

  • ge röst åt de svaga

  • rättvisa

  • trovärdighet

 

Förvaltarskap

När vi begrundar skapelsen är det bra att ställa oss frågan ”vem äger jorden?”, som

John Stott påpekade. Hans slutsats är att jorden förvisso tillhör Gud – jorden och

allt som finns på den – men att Gud i sin tur har gett den till människan och satt

henne att råda över den i hans ställe. Människan besitter därmed jorden som ett

arrende. Således har människan fått i uppgift av Gud att fungera som jordens

förvaltare (1 Mos 2:15, Ps 8:7). Gud påminner oss i Bibeln om att vår kallelse att

vara förvaltare gäller både den nåd vi har fått del av, de tillgångar som står till vårt

förfogande och uppgiften att utgöra Kristi kropp på jorden (1 Kor 12:27).

 

Kristendom har av vissa stämplats som destruktiv i förhållande till naturen, något

som grundar sig på tanken om människan som härskare över skapelsen (Lynn

White. 1967. Science 155:1203-1207). Men vid ett närmare studium av Bibeln

finner vi stöd för miljövård och ansvarsfullt handlande gentemot skapelsen. I

berättelsen i 1 Mosebok om när Gud skapade jorden säger Gud genomgående att

det han skapat är gott och han ger samma befallning till djuren som till

människorna; att vara fruktsamma och föröka sig. Skapelsen har ett egenvärde,

oavsett om den är till gagn för människan eller inte (Ludvigsson, C.).

 

Att förvalta jorden är en central biblisk princip som hör ihop med andra centrala

bibliska principer; uppmaningen till människan att bekämpa orättvisa såväl som

att ha omsorg om de fattiga (se ytterligare utläggning av detta ämne nedan). Som

förvaltare råder människan över skapelsen i samverkan med Gud. Gud förser

henne med stenblocket ur vilket hon kan forma statyn. Gud förser henne med

vatten, mylla och frön som hon kan använda för att producera mat åt växande

befolkningar. Men under all den utveckling som människan åstadkommer är vi

alltid underordnade Guds vilja och tanke. Vårt förvaltarskap är alltså delegerat till

oss av Gud, och det yttersta målet med förvaltarskapet är att dela med varandra det

Gud har anförtrott åt oss (Jes 58:7, Apg 2:44-45, 4:32-36, Fil 2:4, 1 Kor 10:24).

 

Det är också intressant att komma ihåg Guds uppdrag till Noa när han ställdes

inför den ödeläggande översvämningen. Det är tydligt att hans uppdrag inte endast

var att rädda människan utan också djur och växter (Ludvigsson, C.).

 

Förvaltarskap – att handla profetiskt och andligt

Som kristna får vi inte glömma hoppet om att skapelsen kommer att

återupprättas. När aposteln Johannes delger vad som uppenbarades för honom

angående tidens ände beskriver han en återupprättad skapelse som har likheter

med Eden, men som även är mycket mer (Upp 21-22). Det innebär att värnandet

om skapelsen är en profetisk handling. Samtidigt som det pekar bakåt mot Guds

ursprungliga intention med skapelsen, är det också en profetisk röst om vad som

ska komma: en återupprättad skapelse. Men skapelsen kommer inte att

fullkomligt återupprättas av människan; det är inte förrän Kristus återvänder för

att slutföra sitt verk som skapelsen kan återställas. Men vad gör vi i väntan på

detta? Om vi tiger kommer kanske stenarna att ropa?

 

Rättvisa

Det står klart att utveckling ska ske i samverkan med Gud och på ett förnuftigt

sätt. Frågor om hållbarhet, inklusive omsorgen om framtida generationer, måste

tas med i beräkningen. Särskilt med tanke på kommande generationer är det helt

nödvändigt att på rätt sätt uppmärksamma frågor om minskning av och

anpassning inför klimatförändringar. Utmaningen att skrida till handling blir

påträngande, då varje kristen har ett ansvar att säkra hållbarheten på jorden

(principen om förvaltarskap).

 

Den tydliga bristen på intresse för förvaltarskapsprincipen har lett till negativa

verkningar – däribland en hastig försämring av miljön – som främst och allra

hårdast har drabbat människor som lever i fattigdom, men som också delvis har

tillintetgjort delar av kommande generationers välfärdsgrund.

 

Det är en stor orättvisa att en minoritet av världens befolkning har utvecklat sina

samhällen på bekostnad av majoriteten (södra halvklotet). Orättvisan blir ännu

större av att konsekvenserna av den globala uppvärmningen (torka,

översvämningar, sjukdomsepidemier o.s.v.) kommer att påverka de befolkningar

som lever i fattigdom i högre grad än de påverkar de välmående samhällena.

Utvinningen av mineraler i fattiga länder leder direkt och indirekt till fattigdom och

konflikter. I takt med att forskarna lär sig mer om förhållandet mellan

energiförbrukning och förändringar i klimatet (koldioxidutsläpp leder till global

uppvärmning) blir det alltmer aktuellt att koppla detta till vad Bibeln lär om

syndens konsekvenser. Vi kommer att hållas ansvariga för våra gärningar.

 

Som kristna och som delar av Kristi kropp ser vi detta som en orättfärdig

utveckling som måste hindras. Ska vi vara trogna kallelsen att vara förvaltare av

skapelsen och kunna sprida Guds kärlek i världen kan vi omöjligen avstå från att

agera med hänvisning till löftet om nya himlar och en ny jord. Vårt ansvar inför

Gud att värna om skapelsen kvarstår.

 

Ge röst åt de svaga

Vårt engagemang i att vårda Guds skapelse är ett direkt gensvar på det ansvar Gud har gett oss. Vi strävar efter att föra talan för dem som av någon anledning har

förvägrats en röst i samhället. Det kan gälla de som lever i allra djupaste fattigdom

och marginalisering, rösten av ännu ofödda generationer som ska ärva jorden i

framtiden eller själva skapelsen som sådan.

 

Girighet, en av syndens mest destruktiva följder, bidrar direkt och indirekt till

miljöförstöring, klimatförändringar och fattigdom. Eftersom

klimatförändringarnas effekter slår oproportionerligt hårt mot de fattiga och de

som inte kan föra sin egen talan, har vi flera skäl att agera. Det finns de som menar

att jorden i vilket fall som helst går mot sin undergång och att det därför inte är

någon mening med att arbeta för miljön. Men att föra ett sådant resonemang vore

först och främst inte bara att allvarligt vanhedra vår gudagivna uppgift att stå som

förvaltare av jorden, men också de fattiga människor som drabbats hårt av

miljöförstöring.

 

Hur skulle en kristen organisation som PMU InterLife kunna bidra till arbetet

med miljö- och utvecklingsfrågor? John Stott ger ramar för en teologisk grundsats

som framhåller kristnas särskilda möjligheter att bidra.

 

Först och främst så tror vi att Gud skapade jorden och överlät ansvaret för och

förvaltarskapet av den till människan, och dessutom tror vi att Han kommer att

återupprätta denna jord. Dessa två perspektiv, som kretsar kring början på jordens

historia såväl som dess ”ände”, borde erbjuda ett perspektiv som leder till respekt

för naturen. Kyrkan bör kunna förmedla hopp, både genom att – i samverkan med

Gud – fungera som verkliga förvaltare av skapelsen, men också genom att peka

framåt mot en återupprättad skapelse.

 

PMU InterLifes arbete för att gagna miljön och klimatet svarar mot det moraliska

ansvar alla kristna har att föra talan för dem som inte idag kan göra sina röster

hörda. Genom att ta itu med miljöfrågor i dess vidaste bemärkelse ”talar” PMU

InterLife till förmån för miljön, för hållbar utveckling och för den välfärd som kan

göras tillgänglig för framtida generationer liksom de som har drabbats hårdast av

miljöförstöring och klimatförändringar – de fattiga barn, kvinnor och män som

lever på jorden idag.

 

En fråga om trovärdighet?

Med tanke på vår tro att människan har getts förvaltarskap över skapelsen kan vi

fråga oss om vi som kristna därmed har ett större ansvar för denna skapelse? Är

vi trovärdiga i vårt budskap om vi inte visar i ord och handling att vi tar vårt

ansvar som förvaltare av skapelsen? Trovärdighet är en fråga om att ”leva

budskapet”. Om vårt budskap är rättvisa, kärlek, fred, försoning, frälsning och att

var och en står ansvarig inför skaparen – hur trovärdiga är vi då om vi inte

respekterar det? Om vi inte respekterar det skapade så respekterar vi inte heller

Skaparen.

 


RSS 2.0