Ny sida/blogg
Kolla in vår nya sida/blogg - http://miljoochrattvisainompingst.wordpress.com/
Seminarier med Morip - Sommaren 2010
Nyhem ( http://www.nyhemsveckan.se/ )
- 20 Juni - Söndag 12:00 . "Rättvisa nu!"
Plats: Nyhemshallen
- 22 Juni - Tisdag 16:30 . "Himmel och jord må brinna - Behöver vi bry oss om skapelsen?"
EvaLena Alriksson ( Ambassadör Rättvisemärkt, Informatör Rena kläder, Pingstkyrkan Jönköping m.m.)
Elin Hyving (Morip ledningsgrupp, Ungdomsledare Pingstkyrkan Södertälje)
Andreas Henriksson ( PMU )
Plats: Lilla Stråkenhallen
Lapplandsveckan ( http://www.lapplandsveckan.se/ )
- 9 Juli - Fredag 14:30 . "Himmel och jord må brinna - Behöver vi bry oss om skapelsen?"
Studie för strategiska riktlinjer i fråga om miljö och klimatförändringar.
Så snart vi kan så kommer en länk till hela studien/arbetet att finnas här på bloggen, men här kommer den del som vi i Morip varit med och bidragit till. Ifrån Morip ledningsgrupp är det Jacob och Elin Hyving som har varit med i referensgruppen för studien och Victor Egerbo har bidragit med texter och kommentarer till den teologiska motivationen.
Följande text är alltså kopierad ur PMU InterLife -Studie för strategiska riktlinjer i fråga om miljö och klimatförändringar.
1. VARFÖR bör vi arbeta med ”miljö” och ”klimatförändringar”?
I detta kapitel begrundar vi frågan ”varför” från två infallsvinklar: vilka är de
teologiska motiven för att mobilisera människor och resurser för denna fråga, och
vilka motiv ger PMU InterLifes nuvarande riktlinjer för utveckling och hållbarhet?
1.1 Teologiska motiv för handling
Det finns ett gemensamt ansvar att värna om skapelsen som går utöver både
gränser, nationer, kulturer och religioner. Detta ansvar gäller hela mänskligheten.
Men för en kristen organisation är det viktigt att reflektera över detta ämne från
ett teologiskt perspektiv. Ett sådant reflekterande presenteras nedan. Det är viktigt
att motivera PMU InterLifes val ur ett teologiskt perspektiv när vi förbereder och
försvarar de val vi gör. Detta är också viktigt sett ur svenska pingstförsamlingars
och PMU InterLifes lokala samarbetspartners synvinklar.
PMU InterLifes värdegrund
Till PMU InterLifes värdegrund hör bland annat beskrivningen av hur synden kom
in i världen och förstörde Guds ursprungliga tanke om den fullkomliga gemenskap
som en gång fanns mellan människan och Gud (1 Mos 3). Detta fick också
konsekvenser för människors relationer till varandra (konflikter, förtryck o.s.v.)
och människans relation till Guds skapelse (ekologisk obalans, miljöförstöring). I
grund och botten skapade synden ett bristande förvaltarskap.
"Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja
utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att
också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen
och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas."
Rom 8:20-21
Men kärnan i kristen tro är att "... Gud älskade världen så högt att
han blev människa genom Jesus Kristus för att möjliggöra
försoning, befrielse och återupprättelse, och att Jesu liv efter
döden ger hopp för mänsklighetens framtid, både nu och i evighet.
Målet med den återupprättade relationen mellan Gud och
människa var frälsning för hela skapelsen inklusive naturen. För
mänskligheten betyder detta en ny möjlighet att leva i frihet och
lära sig vad sann mänsklighet är, så som Jesus Kristus själv levde
och lärde."
PMU InterLifes Projektmanual
PMU InterLifes värdegrund – som beskrivs i rutan ovan – är naturligtvis en
återspegling av lärda teologers tänkande ur olika perspektiv om relationen mellan
Gud, människan och jorden, och naturligtvis även om människans identitet.
Relationen mellan Gud, människan och jorden
För att besvara frågan om mänsklighetens ansvar gentemot skapelsen är det
viktigt att fundera på förhållandet mellan Gud, människan och skapelsen. Enligt
teologen John Stott finns det tre grundläggande synvinklar utifrån vilka vi kan se
relationen mellan Gud, människan och jorden:
1. Människans herravälde
Gud har gett mänskligheten herraväldet över jorden. I 1 Mos 1 (vers 26) står det:
”Gud sade: ’Vi skall göra människor som är vår avbild … De skall härska … över
all[t] … som finns på jorden’”. Människan är ställd i en mellanställning mellan Gud
och naturen, och i denna ställning förenar hon beroendet av Gud med makten över
skapelsen. I den utveckling (byggandet av samhällen, utveckling av forskning och
teknik o.s.v.) som människan har åstadkommit har hon utövat den makt hon fått
av Skaparen.
2. Ett herravälde i samverkan
Det herravälde Gud har gett människan är ett herravälde i samverkan.
Andemeningen i detta är att människan inte skapar de processer som uppstår i
naturen utan att hon samverkar med dem. Människan kan utveckla naturen
genom att plöja, bevattna och växelbruka jorden o.s.v., men all utveckling av och
tillsammans med naturen är helt enkelt en samverkan med de processer i naturen
som redan har grundlagts av Gud.
Lika klart som att Gud har ämnat oss att utveckla naturens resurser är att detta ska
göras i samverkan med Gud.
3. Ett herravälde under ansvar
Människans herravälde är något som delegerats till oss och det är därmed ett
ansvarsfullt herravälde. Det betyder att naturen inte är något som ytterst tillhör
oss som en rättighet utan som en gåva från Gud. Han har delegerat ansvaret till
oss. Stott beskriver människan som ”förvaltare” av Guds egendom. Det är också
tydligt att resultatet av vårt nyttjande av jorden är något som ska delas med alla
och envar. Människan ska inte frambringa saker endast för sig själv, utan också för
andra. Dessutom står det också klart att denna omsorg inbegriper kommande
generationer.
Människans identitet
När det gäller människans identitet och människans ansvar i skapelsen så måste
vi ha två viktiga aspekter i åtanke parallellt: människan är en del av skapelsen
samt människan är skapad till Guds avbild.
Aspekten att människan är en del av skapelsen ska alltid ses i ljuset av det faktum
att Gud har skapat människan som en avbild av sig själv. Att människan är en del
av skapelsen understryks genom det faktum att hon skapades av samma material som djuren skapades av (1 Mos 2:7). Efter syndafloden räddade Gud både
människor och djur, och Gud slöt ett förbund med människan, men också med
djuren (1 Mos 6:5 – 9:19). Det är värt att lägga märke till att även om människan
betraktas som skapelsens krona så var hon inte ensam om att skapas på den sjätte
skapelsedagen (1 Mos 1:24–31). Dessa två perspektiv betyder att människan både
har speciella privilegier och ett speciellt ansvar. Det händer att det ena
perspektivet fokuseras mer än det andra, vilket leder till slutsatser utan tillräckligt
stöd i Bibeln. När båda dessa aspekter av människans identitet tas i beaktande bör
det leda till ett ansvarsfullt och samverkande herravälde över skapelsen.
Mot bakgrund av denna syn på relationen mellan Gud, människan och jorden samt
synen på människans identitet är det lämpligt att diskutera kristna
organisationers gensvar på miljöförstöring och klimatförändringar utifrån fyra
olika principer:
-
förvaltarskap
-
ge röst åt de svaga
-
rättvisa
-
trovärdighet
Förvaltarskap
När vi begrundar skapelsen är det bra att ställa oss frågan ”vem äger jorden?”, som
John Stott påpekade. Hans slutsats är att jorden förvisso tillhör Gud – jorden och
allt som finns på den – men att Gud i sin tur har gett den till människan och satt
henne att råda över den i hans ställe. Människan besitter därmed jorden som ett
arrende. Således har människan fått i uppgift av Gud att fungera som jordens
förvaltare (1 Mos 2:15, Ps 8:7). Gud påminner oss i Bibeln om att vår kallelse att
vara förvaltare gäller både den nåd vi har fått del av, de tillgångar som står till vårt
förfogande och uppgiften att utgöra Kristi kropp på jorden (1 Kor 12:27).
Kristendom har av vissa stämplats som destruktiv i förhållande till naturen, något
som grundar sig på tanken om människan som härskare över skapelsen (Lynn
White. 1967. Science 155:1203-1207). Men vid ett närmare studium av Bibeln
finner vi stöd för miljövård och ansvarsfullt handlande gentemot skapelsen. I
berättelsen i 1 Mosebok om när Gud skapade jorden säger Gud genomgående att
det han skapat är gott och han ger samma befallning till djuren som till
människorna; att vara fruktsamma och föröka sig. Skapelsen har ett egenvärde,
oavsett om den är till gagn för människan eller inte (Ludvigsson, C.).
Att förvalta jorden är en central biblisk princip som hör ihop med andra centrala
bibliska principer; uppmaningen till människan att bekämpa orättvisa såväl som
att ha omsorg om de fattiga (se ytterligare utläggning av detta ämne nedan). Som
förvaltare råder människan över skapelsen i samverkan med Gud. Gud förser
henne med stenblocket ur vilket hon kan forma statyn. Gud förser henne med
vatten, mylla och frön som hon kan använda för att producera mat åt växande
befolkningar. Men under all den utveckling som människan åstadkommer är vi
alltid underordnade Guds vilja och tanke. Vårt förvaltarskap är alltså delegerat till
oss av Gud, och det yttersta målet med förvaltarskapet är att dela med varandra det
Gud har anförtrott åt oss (Jes 58:7, Apg 2:44-45, 4:32-36, Fil 2:4, 1 Kor 10:24).
Det är också intressant att komma ihåg Guds uppdrag till Noa när han ställdes
inför den ödeläggande översvämningen. Det är tydligt att hans uppdrag inte endast
var att rädda människan utan också djur och växter (Ludvigsson, C.).
Förvaltarskap – att handla profetiskt och andligt
Som kristna får vi inte glömma hoppet om att skapelsen kommer att
återupprättas. När aposteln Johannes delger vad som uppenbarades för honom
angående tidens ände beskriver han en återupprättad skapelse som har likheter
med Eden, men som även är mycket mer (Upp 21-22). Det innebär att värnandet
om skapelsen är en profetisk handling. Samtidigt som det pekar bakåt mot Guds
ursprungliga intention med skapelsen, är det också en profetisk röst om vad som
ska komma: en återupprättad skapelse. Men skapelsen kommer inte att
fullkomligt återupprättas av människan; det är inte förrän Kristus återvänder för
att slutföra sitt verk som skapelsen kan återställas. Men vad gör vi i väntan på
detta? Om vi tiger kommer kanske stenarna att ropa?
Rättvisa
Det står klart att utveckling ska ske i samverkan med Gud och på ett förnuftigt
sätt. Frågor om hållbarhet, inklusive omsorgen om framtida generationer, måste
tas med i beräkningen. Särskilt med tanke på kommande generationer är det helt
nödvändigt att på rätt sätt uppmärksamma frågor om minskning av och
anpassning inför klimatförändringar. Utmaningen att skrida till handling blir
påträngande, då varje kristen har ett ansvar att säkra hållbarheten på jorden
(principen om förvaltarskap).
Den tydliga bristen på intresse för förvaltarskapsprincipen har lett till negativa
verkningar – däribland en hastig försämring av miljön – som främst och allra
hårdast har drabbat människor som lever i fattigdom, men som också delvis har
tillintetgjort delar av kommande generationers välfärdsgrund.
Det är en stor orättvisa att en minoritet av världens befolkning har utvecklat sina
samhällen på bekostnad av majoriteten (södra halvklotet). Orättvisan blir ännu
större av att konsekvenserna av den globala uppvärmningen (torka,
översvämningar, sjukdomsepidemier o.s.v.) kommer att påverka de befolkningar
som lever i fattigdom i högre grad än de påverkar de välmående samhällena.
Utvinningen av mineraler i fattiga länder leder direkt och indirekt till fattigdom och
konflikter. I takt med att forskarna lär sig mer om förhållandet mellan
energiförbrukning och förändringar i klimatet (koldioxidutsläpp leder till global
uppvärmning) blir det alltmer aktuellt att koppla detta till vad Bibeln lär om
syndens konsekvenser. Vi kommer att hållas ansvariga för våra gärningar.
Som kristna och som delar av Kristi kropp ser vi detta som en orättfärdig
utveckling som måste hindras. Ska vi vara trogna kallelsen att vara förvaltare av
skapelsen och kunna sprida Guds kärlek i världen kan vi omöjligen avstå från att
agera med hänvisning till löftet om nya himlar och en ny jord. Vårt ansvar inför
Gud att värna om skapelsen kvarstår.
Ge röst åt de svaga
Vårt engagemang i att vårda Guds skapelse är ett direkt gensvar på det ansvar Gud har gett oss. Vi strävar efter att föra talan för dem som av någon anledning har
förvägrats en röst i samhället. Det kan gälla de som lever i allra djupaste fattigdom
och marginalisering, rösten av ännu ofödda generationer som ska ärva jorden i
framtiden eller själva skapelsen som sådan.
Girighet, en av syndens mest destruktiva följder, bidrar direkt och indirekt till
miljöförstöring, klimatförändringar och fattigdom. Eftersom
klimatförändringarnas effekter slår oproportionerligt hårt mot de fattiga och de
som inte kan föra sin egen talan, har vi flera skäl att agera. Det finns de som menar
att jorden i vilket fall som helst går mot sin undergång och att det därför inte är
någon mening med att arbeta för miljön. Men att föra ett sådant resonemang vore
först och främst inte bara att allvarligt vanhedra vår gudagivna uppgift att stå som
förvaltare av jorden, men också de fattiga människor som drabbats hårt av
miljöförstöring.
Hur skulle en kristen organisation som PMU InterLife kunna bidra till arbetet
med miljö- och utvecklingsfrågor? John Stott ger ramar för en teologisk grundsats
som framhåller kristnas särskilda möjligheter att bidra.
Först och främst så tror vi att Gud skapade jorden och överlät ansvaret för och
förvaltarskapet av den till människan, och dessutom tror vi att Han kommer att
återupprätta denna jord. Dessa två perspektiv, som kretsar kring början på jordens
historia såväl som dess ”ände”, borde erbjuda ett perspektiv som leder till respekt
för naturen. Kyrkan bör kunna förmedla hopp, både genom att – i samverkan med
Gud – fungera som verkliga förvaltare av skapelsen, men också genom att peka
framåt mot en återupprättad skapelse.
PMU InterLifes arbete för att gagna miljön och klimatet svarar mot det moraliska
ansvar alla kristna har att föra talan för dem som inte idag kan göra sina röster
hörda. Genom att ta itu med miljöfrågor i dess vidaste bemärkelse ”talar” PMU
InterLife till förmån för miljön, för hållbar utveckling och för den välfärd som kan
göras tillgänglig för framtida generationer liksom de som har drabbats hårdast av
miljöförstöring och klimatförändringar – de fattiga barn, kvinnor och män som
lever på jorden idag.
En fråga om trovärdighet?
Med tanke på vår tro att människan har getts förvaltarskap över skapelsen kan vi
fråga oss om vi som kristna därmed har ett större ansvar för denna skapelse? Är
vi trovärdiga i vårt budskap om vi inte visar i ord och handling att vi tar vårt
ansvar som förvaltare av skapelsen? Trovärdighet är en fråga om att ”leva
budskapet”. Om vårt budskap är rättvisa, kärlek, fred, försoning, frälsning och att
var och en står ansvarig inför skaparen – hur trovärdiga är vi då om vi inte
respekterar det? Om vi inte respekterar det skapade så respekterar vi inte heller
Skaparen.
Morip grupp på Facebook
E-mail listan kommer att fortsätta vara en viktig plats för kommunkation, nyheter och nätverk. Men Facebook är ett bra kompliment för diskussion och samtal. Så kolla in och gå med i vår facebook grupp.
Morip bjuder in till Nätverkslunch - Evangelistveckan 2010
- Vi ses på utsidan vid stora entren till Pingstkyrkan.
En lunch med information om morip, tid för frågor, mycket gemenskap, utbyte av varandras erfarenheter, dela drömmar och visioner, tid för bön och samtal.
Välkommen! Obs: Var och en betalar för sin egen lunch.
Morip bjuder in till Nätverks Lunch på Predikantveckan.
Onsdag 2 December kl 13.00
- Vi ses vid baksidan av korvkiosken precis utanför Filadelfiakyrkans entre och går sedan vidare till något schysst ställe.
En lunch med information om Nätverket Morip, tid för att knyta kontakter och under lunchen får vi lyssna till några spännande inspirerande exempel på pingstförsamlingar som jobbat med miljö och rättvisefrågor lokalt.
Välkommen! Obs: Var och en betalar för sin egen lunch.
För er som inte är med på Predikantveckan och inte bor i Stockholm. Stay tuned for more uppdates. Vi försöker ses och samla nätverket vid olika tillfällen som Evangelistveckan Nyhem m.m. Men har även andra visioner och tankar på gång. Mer information kommer på mail och blogg när det blir aktuellt.
Inlägg på Nyhemsbloggen
Läs blogginlägget här - http://www.dagen.se/blogg/nyhemsbloggen2009/2009/06/sortera-mera#kommentarer
Artikel i Dagen 16 Juni 2009
Läs hela artikeln här - http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172471
Seminarier på Nyhemsveckan 2009
- Seminarium kl 12.00 (en del av Ungdomshelgen) "Rättvisa" - Victor Egerbo
- Seminarium i Stråkenhallen kl 13.30, "Varför ska man bry sig? Om miljö och rättvisefrågor" - Jacob och Elin Hyving.
Artikel i PMU.nu #1 2009
Text: Noomi Lind, Illustration: Joakim Strandh
Genom sin livsstil som ledare vill de stärka miljöengagemanget hos pingstungdomar. Elin Hyving och Victor Egerbo menar att vi har ett tydligt ansvar för skapelsen enligt Bibeln och behöver ta det på ännu större allvar.
Elin Hyving och Victor Egerbo är ungdomsledare i Södertälje respektive Vetlanda pingstförsamling och ingår i ett nystartat nätverk med syftet att bygga upp ett större engagemang för miljö- och rättvisefrågor inom Pingst.
Elins eget intresse väcktes av boken ”Hundra sätt att rädda världen” av Johan Tell.
– Jag insåg att vi måste göra något för vår värld och att jag med enkla medel kan bidra, berättar hon.
Att vårda och förvalta naturen är ett av de uppdrag den troende fått från Gud, enligt dem.
– Jag tror att många icke kristna tycker att det borde vara självklart för dem som tror på Gud att ta hand om hans skapelse, säger Victor.
Läs hela artikeln här - http://www.pmu.se/viewNavMenu.do?menuID=26&oid=4113
Artikel i Pingst.nu 10 Juni 2009
Elin Hyving, Jacob Hyving, och Victor Egerbo är initiativtagare till miljö- och rättvisenätverket Morip. Här är de tillsammans med Anna Gustafsson, på PMU Interlife.. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND
Kristna har ansvar
– I och med det nya uppvaknandet kring miljömedvetenhet är det viktigt att inse att vi som kristna faktiskt har ett särskilt ansvar att förvalta skapelsen. Det är ett Guds uppdrag till människan. Hur låter vi den insikten prägla våra liv? Får detta några praktiska konsekvenser för vårt förhållningssätt till andra människor och till vår jord?
Morip kommer att finnas på flera av sommarens konferenser och det blir lite av ett avstamp för nätverket eftersom det inte har funnits i sådana sammanhang innan.
– Nu finns vi och vi välkomnar alla att ansluta sig till Morip, säger Victor, Elin och Jacob.
Hela artikeln finns här - http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=157&oid=5533
Maillista
Vill du vara med och diskutera och hålla dig uppdaterad om vad som händer i nätverket? Skriv din email-adress som kommentar till det här inlägget! Du kan också maila oss:
Victor Egerbo, ungdomsledare i Pingstkyrkan Vetlanda
[email protected]
Jacob Hyving, ungdomsledare i Pingstkyrkan Huddinge
[email protected]
Ett första steg i tro
1Mos 2:15 " Så tog Herren Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den ".
I och med det nya folkliga uppvaknandet kring miljömedvetenhet är det viktigt att inse att vi som kristna faktiskt har ett särskilt ansvar att som nya, återupprättade skapelser i Kristus sköta, vårda, bruka och förvalta den planet vi lever på. Det är ett Guds uppdrag till människan. Hur låter vi den insikten prägla våra liv? Får detta några praktiska konsekvenser för vårt förhållningssätt till andra människor och till vår jord?
Den här bloggen har startats för att ge en möjlighet till att skapa ett nätverk kring miljö- och rättvisefrågor inom pingströrelsen i Sverige. Vi vill lyfta dessa frågor i våra respektive lokala församlingar samt på riksnivå för att verka för konkret förändring. Den 6/5 träffades en liten grupp ungdomsledare, pastorer, missionärer och andra intresserade på Pingst huvudkontor i Flemingsberg för att samtala och diskutera frågor kring kristen livsstil, miljö och rättvisa. Samtalet mynnade ut i ett beslut om att lyfta dessa frågor inom Pingströrelsen och uppmuntra till engagemang och debatt. Vi hoppas att du vill vara med och föra ett samtal om hur det skulle kunna ske.